Du vet hur det finns knappar som öppnar dörren automatiskt på många ställen i vårt samhälle. Det kan vara till biblioteket, vårdcentralen, köpcentrum, hissar etc. Det är ju suveränt om och när man har mycket paket, tung och otymplig väska eller så. Eller för den delen om man har riktigt ont i kroppen av en eller annan anledning.

Jag har roat mig med att notera hur många som använder sig av de här knapparna med jämna mellanrum. Jag märker snart att det är nästan övervägande del av folket. Detta oavsett ålder, kön eller eventuellt bagage. Jag förundras… samtidigt som jag säger till mig själv -ja men, de har kanske ont i armen, ryggen eller någon annanstans i kroppen… så det är bra att de använder den automatiska dörröppnaren. Fast, kan verkligen så många ha ont?

Nej förstås inte… jag har vid ett flertal gånger passerat dörrar med sådana här knappar tillsammans med vänner, arbetskamrater och bekanta och dessa trycker glatt på öppnaren. Och här vet jag med säkerhet att det inte är smärta som får dem till att göra det.

Någon gång har jag frågat en arbetskompis och hon var helt oförstående till min fråga… och märk väl, jag sa inte -hur f.n kan du använda den där knappen? Utan snarare… – jag ser att du använder dörröppnaren… hur tänker du då?

Nå, det är förmodligen ”av gammal vana” som vi trycker på knappen.  En gång är ingen gång… två gånger är en vana… tre gånger en tradition… säger min bonusson Johan… Tänk om vi skulle börja träna på att använda vår egen armkraft för att öppna de dörrar vi passerar igenom? Asch, låt oss till och med göra det till en tradition!

Även en ett litet myrsteg tar oss framåt… ett steg i taget…